En vanlig dag

Morgonen med Vickan var bara för go. På något sätt har denna tid på dygnet blivit VÅR lilla stund - en ceremoni som vi båda uppskattar högt. Bebisen äter ett ordentligt mål redan kl 4, då pappan går upp. Sovstund fram till kl. 08:00-09:00 då morgonen följs av mål nr. 2. Därefter infaller totalt supermys.

Victoria ligger och jäser på mamma och ler med sitt största leende. Hon kravlar, ramlar ned på sidan och fnittrar, blåser mamma i nacken så denna spricker av skratt, samt är allmänt charmig och söt. Efter en stund somnar vi och snoozar så länge vi orkar! Victoria sover helst i mammas famn då och där ligger hon tills vi har missat nästan halva dagen!

Senare idag fick vi besök av moster, vilket var jättetrevligt. Jag var tvungen att städa lite innan vår gäst kom, men det var lättare sagt än gjort. Det är en period nu i bebisens liv då man inte är glad om man inte har sällskap hela tiden. Det räcker oftast med att vi befinner oss i samma rum så är det kravet någorlunda uppfyllt, men om mamma går iväg och gör annat då kommer de där missnöjda, högljudda gnället.

Moster Lucie fick vara barnvakt en stund då jag passade på att rasta hundarna. Skönt att slippa dra med en hel karavan när vi skall ut, även om jag föredrar att gå med en dog i taget. Det visade sig tydligt också att det lönar sig att rasta vilddjuren en och en, för det var kaos från den stund jag släppte de lösa.

Cassandra skall alltid gå över gränsen när hon leker. Stackars Hamilton blir så irriterad på att hon stöter i och hugger honom det första hon gör. Tösen har en energi som är helt otrolig. Jag kan nog säga ärligt att hon inte beter sig som en Grand Danois för fem öre. Snarare är hon en Dobermann eller Schäfer minus bruksgenen då. Med andra ord kräver hon mycket motion och stimulans varje dag annars driver hon detta hushåll till vansinne.

Ibland kan jag känna att tiden inte räcker till. Det kanske inte är så konstigt egentligen med tanke på att jag har 3 barn att sköta samt mig själv och ett helt hus. Det blir en del hushållsarbete med 2 stora hundar, särskilt när vädret framkallar leriga tassavtryck överallt och säsong för pälsfällning pågår.

Men trots det skulle jag aldrig önska mig något annat liv. Hundarna är de kärleksdjur som kommer och söker ömhetsbevis när mamman är trött, less och grå på sin höjd av bebis skrik och blöjbyten. Likväl är bebisens glada miner, framsteg och gos det som förgyller en dyster höstdag som mest.

Nu ser vi fram emot en lugn och härlig kväll med god mat och fredagsmys i soffan. Liten kel med doggarna, lek med Victoria och idol på TV:n… vad kan bli bättre?!