Tiden går så fort

Idag har Micke min sambo varit ledig från jobbet och vi har utnyttjat detta på bästa sätt. Dagen har gått åt till ärenden och storhandling - jippi! Först ut åkte vi till mitt jobb http://www.scanbur.eu/ och hämtade ett arbetsgivarintyg till A-kassan. Ja det är så att företaget har mer eller mindre gått på grund och snart skall bl.a personal varslas för överlevnad. Jag har varit tvungen att ansöka om ny tjänst och senast innan årsskiftet vet jag om jag har ett jobb att återvända till eller ej. Lilla bebis var med och visade upp resultatet av den växande magen jag bar på sist de såg mig.

Vi har köpt barnmat! Det känns riktigt skoj att få prova mata skruttan med sked nu om bara ett par dagar. Det blev banangröt och så smakportioner; potatis & majs, hallon & päron, blåbär (vid lös mage) katrinplommon (vid hård mage). Jag har hört att de två sistnämde är ett måste för att balansera upp en upprorisk mage som kan reagera lite olika på det nya fodret. Vi får se vad Victorias mage säger, hon är ju lite utav den känsliga sorten.

Godis i massor är inhandlat för fredagsmyset och hela kvarterets ungar som förmodligen kommer knacka dörr och skrämmas under halloweenhelgen. Vi funderar på att klä ut Cassandra till häxa (passar henne eftersom hon redan är en b i t c h, enligt Hamilton) och så kan stora killen vara Dracula eller nåt.

Det är så att datorn skall in på service så vi får se när jag kan återkomma med bloggandet. Jag håller tummarna att det är klart inom 1 vecka eller 2. Micke har inhandlat nya Windows till vår "nya" dator så förhoppningsvis går den exemplariskt sen då.

Förresten kan berätta att jag beställt servetter och bordsdekoration till dopet från http://www.tiaror.se/ och http://www.servettryckeriet.se/ Köpt en härligt varm och go åkpåse i dun - rosa såklart från tradera (ny kostar ju ca 900 kr) Jag betalade 100 spänn!

Önskar trevlig helg så länge! Skräms lagom mkt!

Förberedelser och nya färdigheter

I måndags fck vi besök av mormor. Igår fick mormor besök av oss. Det är skönt med sällskap och mysigt med fika dessa gråa eftermiddagar. Victoria tycker nog att det är härligt med uppmärksamhet utifrån också.

Vi planerar ju dop nästa månad och nu när tiden knappar in har det surrat med idéer i huvudet på mig. Dopinbjudningarna blev klara och utskickade för ett par veckor sedan. Nu börjar planering inför själva ceremonin. Namntryckta servetter? Blommor? Tårta? Tilltugg? Dekoration? Ja ni förstår... Spännande och jobbigt på samma gång.

Idag satte Victoria nytt kapitel i färdighetsboken - hon kan rulla runt! Vi har faktiskt varken tränat med godis eller hejjat vid sidan av babygymmet, utan plötsligt märkte jag att bebis låg på mage trots att jag lade henne på rygg. Det dröjde inte länge förrän vi fick livevisning av fenomenet. Victoria rullade runt från mage till rygg och tvärtom i närmare 1 timme i sträck. Filmbevis finns kan jag tillägga. Snacka om att bebisen var helt slut och sover nu sedan snart 2 timmar tillbaka (vilket är ovanligt).

Nu när doppresenter och julklappar har kommit på tal har jag funderat på vad Victoria behöver till sitt barnrum (som ännu är ofärdigt). Hon önskar sig en spjälsäng och lära-gå vagn i present. Mamma sparar för att köpa fina leksaker och prydnadsdetaljer till hennes prinsessrum. Idag har jag syndat och köpt cupcake krokar, rosa mini maracas, handbjällra och en ljusrosa träbil med handtag. Det mesta är slutsålt på favoritbutiken http://www.blaelefant.se/ så har ej alla prylar på bild. Visar när barnrummet är klart!

Borta bra men hemma bäst!

Vi packade ihop oss och åkte för att hälsa på min sambos föräldrar. De hade besök av en flicka med asbergers syndrom som så gärna ville hälsa på våra hundar. Så bill och bull fick följa med i vår nya (men trasiga bil). Hoppas bilden kan bli lagad snart för den är som gjord för vår familj. Hundarna kan ligga raklånga i bak och det är få bilar som kan erbjuda den lyxen. Nog sagt om det... vi kom fram lastade ur, hälsade och gick en promenad.

Därefter blev det såklart lite fika och småprat. Allra populärast var Victoria i vanlig ordning som fick all uppmärksamhet. När mormödrar och farmödrar är framme så är sanningen den att jag faktiskt knappt märker att jag är mamma. Hon försvinner i samma stund som vi är innanför tröskeln och att lägga beslag på henne igen är minst sagt svårt. Det är dessa stunder som jag faktiskt känner hur vårt band är stärkt med känslor. Victoria söker mig med blicken, lyssnar på min röst och blir tyst, stilla vilket hon annars sällan är.

Vi får ofta höra hur lugn och "snäll" hon är av andra. Men jag vill nog säga att hon blir det i samma veva som nåon annan har henne hos sig. Med oss pratar hon massor och det är snarare att hon aldrig är tyst istället. Ja det är något speciellt bara med den kärlek man känner för henne.

Vad viktigt det har blivit med trygghet för den lilla. Hon blir så nöjd av att bara ligga på papas mage och guppa halvsovandes eller höra hundarnas läten, en kall nos i nacken kanske och varför inte en kram från mamma. Tänk att Victoria faktiskt vet nu att vi är hennes familj att hon känner sig hemma hos oss och ingen annanstans. Vi hade jättetrevligt borta en stund, men vad skönt att vara tillbaka hemma!



Bebis älskar att stå i knät eller allra mest att få pröva benen en stund. Hon blir så mallig och glad av att få balans och kraft i kroppen. Så tar hon ett steg och ett till. Mamma håller i såklart.

En vanlig dag

Morgonen med Vickan var bara för go. På något sätt har denna tid på dygnet blivit VÅR lilla stund - en ceremoni som vi båda uppskattar högt. Bebisen äter ett ordentligt mål redan kl 4, då pappan går upp. Sovstund fram till kl. 08:00-09:00 då morgonen följs av mål nr. 2. Därefter infaller totalt supermys.

Victoria ligger och jäser på mamma och ler med sitt största leende. Hon kravlar, ramlar ned på sidan och fnittrar, blåser mamma i nacken så denna spricker av skratt, samt är allmänt charmig och söt. Efter en stund somnar vi och snoozar så länge vi orkar! Victoria sover helst i mammas famn då och där ligger hon tills vi har missat nästan halva dagen!

Senare idag fick vi besök av moster, vilket var jättetrevligt. Jag var tvungen att städa lite innan vår gäst kom, men det var lättare sagt än gjort. Det är en period nu i bebisens liv då man inte är glad om man inte har sällskap hela tiden. Det räcker oftast med att vi befinner oss i samma rum så är det kravet någorlunda uppfyllt, men om mamma går iväg och gör annat då kommer de där missnöjda, högljudda gnället.

Moster Lucie fick vara barnvakt en stund då jag passade på att rasta hundarna. Skönt att slippa dra med en hel karavan när vi skall ut, även om jag föredrar att gå med en dog i taget. Det visade sig tydligt också att det lönar sig att rasta vilddjuren en och en, för det var kaos från den stund jag släppte de lösa.

Cassandra skall alltid gå över gränsen när hon leker. Stackars Hamilton blir så irriterad på att hon stöter i och hugger honom det första hon gör. Tösen har en energi som är helt otrolig. Jag kan nog säga ärligt att hon inte beter sig som en Grand Danois för fem öre. Snarare är hon en Dobermann eller Schäfer minus bruksgenen då. Med andra ord kräver hon mycket motion och stimulans varje dag annars driver hon detta hushåll till vansinne.

Ibland kan jag känna att tiden inte räcker till. Det kanske inte är så konstigt egentligen med tanke på att jag har 3 barn att sköta samt mig själv och ett helt hus. Det blir en del hushållsarbete med 2 stora hundar, särskilt när vädret framkallar leriga tassavtryck överallt och säsong för pälsfällning pågår.

Men trots det skulle jag aldrig önska mig något annat liv. Hundarna är de kärleksdjur som kommer och söker ömhetsbevis när mamman är trött, less och grå på sin höjd av bebis skrik och blöjbyten. Likväl är bebisens glada miner, framsteg och gos det som förgyller en dyster höstdag som mest.

Nu ser vi fram emot en lugn och härlig kväll med god mat och fredagsmys i soffan. Liten kel med doggarna, lek med Victoria och idol på TV:n… vad kan bli bättre?!

Gnällig lussebulle

Mamman är trött idag. Hela dagen gar varit så seg och upp och ner i dagordning. Min bebis har inte bajsat av någon rolig anledning och snart är det fråga om maten kommer spruta ut genom öronen på henne. Däremot har jag bytt flera fulla kiss-blöjor under dagen. Något nytt är att jag tycker lillan luktar lussebulle. En intressant kombo av blöja+kiss+mjölk+jullängtan från konstig mamma.

Mysigt är det däremot att gosa med min lilla lussebulle. Idag har hon dessutom satt ton och gnällt som en knarrig, gammal dörr. Jag kände på den kommande tandraden som tycks vara i process. Hon dregglar och blåser såpbubblor mestadels hela tiden och så knarret då da som övertygar mina farhågor.

Just nu halvtittar jag på TV4 Förkväll och konstaterar att fyran är expert numera på att sätta ihop "familjeprofiler" i program som allmänt känns oseriöst. Märk väl att alla programledare har en koppling till tidigare Let's dance! Det är ofta så med denna kanal man har en grupp profiler som man plockar från. Det tråkiga tycker jag då är att det märks att nivån inte är så hög som den kunnat vara om programledarna var handplockade utifrån istället för hämtade ur kanalens hemutbud.

Nu kom en pappa hem! Äntligen! Dags att laga mat och framförallt få barnvakt och vuxet sällskap :).

Mitt i natten...

... då vaknar jag pigg som en murt och kan inte somna om. Victoria ligger och gnyr i sömnen och jag bestämmer mig för att amma eftersom hon lades betydligt tidigare än vanligt för kvällen. Jag saknar henne så efter att inte ha hållt i henne på flera timmar att jag bara vill ha henne i famnen. Därefter försöker mamman somna om, men det är lättare sagt än gjort.

Nu går huvudet igång och på övre våningen spelas det musik i vanlig ordning. Det är en hemsk ovana jag har dragits med, nämligen att jag får en dänga i huvudet som tjatar mig tokig och gör mig sömnlös om nätterna. Denna gång var det idol deltagarnas versioner av Michael Jacksons bästa... dock i en stötande form med endast samma refräng om och om.

Helt plötsligt får jag ett infall och bestämmer mig för att det inte är lönt att ligga varm i sängen längre. Ute knastrar regnet och luften är härligt fuktig. Jag behöver syre och mina hundar behöver komma ut en sväng tänker jag. Jag som älskar att överraska blir så glad när lillan vaknar och möter mig i hallen med en jätteglad svans. Visst ska vi gå ut talar jag glatt om och försöker väcka hund nr 2 med samma besked. Han ligger och dåsar tungt i soffan så honom får man drar ned med våld (en klapp på magen).

Så ut i regnet! Det känns så busigt och spännande att vara ute när alla andra sover. Hundarna uträttar snabbt sina behov och färden fortsätter ut i natten med lösspring och rådjursjakt. Hamilton hittade två bockar att jaga in i kohagen nere på ängen. Cassandra busade runt i det blöta gräset som den vildhund hon är.

Jag passade på att jogga en sväng med vovvarna i ett spann framför mig. Vill ju så gärna röra på mig mer, men tid och ork går inte riktigt ihop på den punkten. Nu återfick jag känslan av att jag till trots är en levande organism med fysiska förmågar - härligt! Underbart dessutom att ha två stora jyckar som joggar i takt till mattes tömmar. Mina små gostroll... nu ligger de och vilar på varsin sovplats och ser allmänt störtnöjda ut. Själv funderarar jag på att gå och lägga mig... jag kan i alle fall göra ett försök tänker jag.

Jag ger det en chans

Nu är det högtid för mig 25-åring med huvudet fullt av tankar och ord att ge ett bidrag till bloggrörelsen. Som hemma-mamma blir man tvungen att sysselsätta sig med diverse och detta ser jag fram emot. Hoppas att jag kan inspirera och disskutera mig fram till flera av Er.